Till minne av Selma

Namn: Chevrolinas Hopi Peace and Respect
Ras: Boxer
Född: 2001-06-14
Reg-nr: S43123/2001
e: Korad Chevrolinas Ducati Cu'cciolo S15813/99
u: Korad Queensie's Quendel S44109/97
Höjd: Miniatyr ;-)
Vikt: Knähund
Ägare/förare: Jenny Mellåker
Klubb: Botkyrka BK
Uppfödare: Anders Hammarqvist, Chevrolinas kennel

Titlar
LP 2
SLCH

Hälsa
HD C
Knä ua
AD ua
Spondylos fri

Meriter:
1:a årets lydnadsboxer 2007
ÖLO-mästare i lydnad 2007
2:a årets lydnadsboxer 2006
Gk högre spår
Gk MT

Den 2 november 2011 fick Selma somna in. Alltid älskad och för evigt saknad!

Med vakna ögon och en päls så len,
flygandes fram på snabba ben.
Med fladdrande öron och en högt buren svans,
en nosande nos som visste vart allting fanns.

Så vill vi minnas vår Selma var dag,
en hund så unik och speciell av sitt slag.
Älskad och saknad med ett hjärta av guld,
du finns med oss var eviga stund!


Lite tankar om lydnadschampionatet

Nu har jag gjort iordning championatpapprena till SKK, skrivit ihop en annons till Boxerklubbens tidning och läst alla grattis. Man blir så glad när folk tar sig tid att skriva in ett grattis i gästboken, jag är inne och tjuvkikar lite då och då.

I sex år har jag haft det här som mål. Ibland har det känts ouppnåeligt och ibland har man trott att man har varit en bra bit på väg. Nu när det äntligen är klart får man en liten söt-sur "jaha, var det inte mer"-känsla. Selma är ju fortfarande samma Selma...jag är ju fortfarande samma Jenny. Fast när jag tänker efter så finns det ju på papper att Selma är en riktigt duktig Selma och jag faktiskt lyckats träna upp min första hund till att bli lydnadschampion. Så något rätt måste jag ju gjort.

Det har verkligen inte varit en spikrakväg uppåt. Många timmars träning och en hel del misslyckade tävlingar. Men jag tror att alla tävlingar, lyckade som misslyckade, har behövts. Efter varje tävling har jag fått tänka efter, hade jag kunnat gjort något annorlunda, hur har jag lagt upp träningen på sistone, hur ska jag fortsätta.

Jag minns alla mina förstapris och känslan när man äntligen fick dom. Lydnadsklass 1 debuterade vi 1 månad innan Selma fyllt 1 år på GDLO specialen i Hedemora. Vi skrapade ihop 113 p vilket inte är speciellt mycket, Harry påminner mig om det varje gång vi ses, men vi fullföljde tävlingen. Första förstapriset kom 6 tävlingar senare på en tävling i Mälarö. Vi hade inte så många poäng till godo, 165,5 p, men det var dock ett förstapris.

Den enda klassen som gått riktigt snabbt och smidigt var lkl 2. Fjärde lkl 2 tävlingen var på Hundungdoms tävling under HUND 2003 och där slog vi till med 169 p och en andra placering. Dagen efter var ytterligare en tävling på samma plats och då blev det 181,5 p och vinst. Första vinsten och segerns sötma var underbar. I slutet av mars 2004 tävlade vi i ridhuset och tog vårt sista förstapris och fick LP 2.

Lkl 3 var lite lustig faktiskt. Första tävlingen i augusti 2004 på ÖLO's special tog vi förstapris med en poäng till godo. Sen vart det inga mer förstapris i trean så jag satte igång med eliten.

En lång och segdragen historia från november 05 till september 07. Många fakttorer spelade in varför det dröjde bl.a. barn, nytt jobb, separation m.m.

Efter 11 tävlingar fick vi vårt fösta förstapris med 259,5 p. och sen dröjde det ända tills augusti 07 innan det andra kom, men då kom det rejält. 296 p... Hon kan när hon vill lilla Loppan. Det sista förstpriset var tänkt att vi skulle ta på Boxer SM, men så föll det inte ut. Det kom en vecka senare, på hemmaplan, ett år senare på samma tävling där vi tog det första förstapriset. Riesenschnautzer klubbens årliga tillställning på Botkyrka BK, och cirkeln var sluten. SLCH!

Tack Malin för att du står ut med oss, Lennart för utmärkta tips och råd, mamma för att du är världens bästa dagmatte, Anders för världens bästa Selma och alla andra som hjälp oss på vägen.


Bruks

Nu när Selma är en glad pensionär är det dags att sammanfatta vårt brukstävlande.

Selma är, enligt mig, en mycket duktig spårhund. Säker, tydlig och noggrann. Det som varit vårt problem är att hon inte alltid varit så fokuserad på att plocka pinnarna. Mängdträning och pinn-träning har gjort att hon blivit betydligt bättre och i år har hon inte gått över speciellt många pinnar. Vi har testat att spåra på lite olika underlag och ett häftigt minne var när vi spårade tvärs över Strängnäs appellplan där jag och många andra gått under dagen. Då fick jag en liten väckning om hur lätt man gör det för deras otroliga nosar. Nu har vi testat lite mer att spåra på olika underlag där asfalt fortfarande är svårt. Vi kommer fortsätta med roliga och tokiga spår i aktiveringssyfte.

Brukslydnaden har gått som den vanliga lydnaden, ömsom vin och ömsom vatten. Egentligen är det inte momenten i sig som är problemet när det gäller lydnaden utan mer motivationen. Selma ställer upp när hon vill, oavsett vad jag gör. Det här är säkert något jag hade kunnat fått till bättre men som jag inte la så stor vikt vid när jag började träna, okunnig som man var. Många av momenten har vi dock fått ihop riktigt bra och framåtsändandet är jag riktigt stolt över. På vår sista tävling fick vi en 9:a på inkallningen och det gjorde mig glad då vi tragglat med det som sjutton. Samma tävling kröp hon även jättefint trots regn och blöt plan.

Uppletandet har varit en historia i sig själv. Från att inte bry sig för fem öre har jag en hund som gladeligen springer ut, hittar och kommer in med grejerna. Jag har jobbat stenhårt med det och det har verkligen lönat sig. 9-9 fick vi en tävling då hon hittade alla föremål. Ett tappade hon på vägen in och därav avdraget. En stolt och glad matte brydde sig då inte om att det saknades 0,5 p på lydnaden för en uppflyttning.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det hängt på håret ett flertal tävlingar och vi har varit snubblande nära en uppflyttning flera gånger men utan marginalerna på vår sida. Jag känner dock att vi båda gjort vårt bästa utefter förutsättningarna och jag är både stolt och glad över vad min lilla boxer och jag klarat av!

Utställning

Boxer SM 2007
Selma ställdes flitigt de första åren. Hon placerade sig oftast bra men när det sen visade sig att hon blev så liten uteblev framgångarna och min lust försvann. Inte förräns Boxer SM 2007 ställdes hon igen och då med det hedervärda resultatet 4:a i bruksklass. Det var jag mycket nöjd över då jag trodde vi skulle åka ut med en slät etta.